Vilken sorg får vara störst?

 
Jag vet inte ens vad jag ska skriva. 
Med exakt två veckors mellanrum dör min pappa och min favoritskådis.
Jag åkte över halva jordklotet för att besöka era fina hus Luke. Nu är du borta. Ni fanns där när jag inte vågade bo i Stockholm, när jag var livrädd för skärholmen, när folk tvingade mig att göra saker jag inte kunde. Du fick mig att drömma om LA och för precis ett år sen blev drömmen sann. Dina mörka ögon gav mig alltid tröst när jag var ledsen. Varenda onsdag i sex år tid satt jag bänkad. Dom 4 sista säsongerna såg jag när den gick på eftermiddagarna.Min högsta önskan var att träffa dig och filma med dig, nu blir det inte så. Så fort jag kan ska jag åka tillbaks till Altadena Drive och era fina hus. Tack för allt, D.
"Where`s Brenda with her ice cream when we need her?"

 

 

RSS 2.0