oro.

Ligger här o lyssnar på Europe och regnet strilar utanför. Jag borde vara överlycklig men istället rinner tårarna. Ständigt denna oro för att folk ska tycka att man gör fel. .vet inte hur jag ska klara mig i Norrköping eller ens vem jag får med mig tänk att man måste oroa sig för de enklaste saker som andra aldrig ens behöver reflektera över.fick en dag till också som jag inte kan ta pga att assistenterna inte får jobba mer än ett dygn i sträck.suck.  .


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0