4 LP-skivor som förändrade livet!
Jag var en sån där schlagerfantast. Satt klistrad framför varje melodifestival från -82 till iaf -89. Jag var en tråkmåns som gick upp kl. 8:00 varje lördag för att lyssna på "Ring så spelar vi" "Svensktoppen" Och så småningom "Tracks". Tittade på "Godmorgon Sverige" och "48000-kronorsfrågan"," Oss skojare emellan" och "Lagt kort ligger".
Men i maj 1986 skulle mitt liv förändras för alltid. Det var då Europe släppte LP:n med Extra stort L. Under en period på 1 och ett halvt år släpptes 4 fantastiska hårdrocksplattor, som förändrade mitt liv. Min syn på musik ändrades totalt. Jag levde, andades och åt AOR-musik under ett helt decennium. Bon Jovi släppte "Slippery when wet" några månader senare, och året efter släppte Def Leppard underbara "Hysteria". Nån gång i mitten på dessa underbara musiksläpp kom också Alice Coopers "Constrictor". Skräckmästaren som hängde sig själv på scen i en giljotin. Mannen som föräldrarna varnade sina barn för. Man kunde bli skadad om man gick på hans konserter.
Jag har sett alla mina favoritband. Europe 3 ggr, Bon Jovi 3 el. 4, Def Leppard 1. Det var alltid två som kom i skymundan. Gary Moore och han. Gary Moore är det tyvärr försent för. Kommer gräma mig resten av livet åt att jag inte gick på Sweden Rock förra året.
Och så Alice då. Jag var för liten för att få åka till Johanneshovs Isstadion 1986, jag tyckte inte han var riktigt lika bra 1988, och sen försvann han på nåt märkligt sätt på 90-talet ur mitt liv.
Försökte stänga ute all technopop och all äcklig pojkbandshysteri på gymnasiet med Magnus Uggla och Gyllene Tider. Det lyckades.
Det är märkligt. Dom 4 LP-skivor jag har älskat mest köpte jag aldrig. Skivor ansågs dyrt redan på den tiden, så jag spelade in alla på band. Tur att det släpps Greatest Hits-skivor nu.
Trodde det var försent. Missade honom på Peace and Love för 3 år sen, missade honom återigen på Sonisphere-festivalen ifjol. Och tänkte att nu var det väl sista gången han kom till Sverige. Karln var ju för sjutton gammal för 20 år sen! Sen såg jag den underbara annonsen i kvällstidningen för några månader sen. "Alice Cooper till Grönan i sommar". Jag trodde knappt mina ögon. Ikväll är 25 års väntan över! Kan inte annat än skriva under med låten som fick mig att älska honom för alltid:
http://www.youtube.com/watch?v=BbT8n_ay4fM
"He´s back"
Tji, tji, tji, ha, ha ha!!!
Men i maj 1986 skulle mitt liv förändras för alltid. Det var då Europe släppte LP:n med Extra stort L. Under en period på 1 och ett halvt år släpptes 4 fantastiska hårdrocksplattor, som förändrade mitt liv. Min syn på musik ändrades totalt. Jag levde, andades och åt AOR-musik under ett helt decennium. Bon Jovi släppte "Slippery when wet" några månader senare, och året efter släppte Def Leppard underbara "Hysteria". Nån gång i mitten på dessa underbara musiksläpp kom också Alice Coopers "Constrictor". Skräckmästaren som hängde sig själv på scen i en giljotin. Mannen som föräldrarna varnade sina barn för. Man kunde bli skadad om man gick på hans konserter.
Jag har sett alla mina favoritband. Europe 3 ggr, Bon Jovi 3 el. 4, Def Leppard 1. Det var alltid två som kom i skymundan. Gary Moore och han. Gary Moore är det tyvärr försent för. Kommer gräma mig resten av livet åt att jag inte gick på Sweden Rock förra året.
Och så Alice då. Jag var för liten för att få åka till Johanneshovs Isstadion 1986, jag tyckte inte han var riktigt lika bra 1988, och sen försvann han på nåt märkligt sätt på 90-talet ur mitt liv.
Försökte stänga ute all technopop och all äcklig pojkbandshysteri på gymnasiet med Magnus Uggla och Gyllene Tider. Det lyckades.
Det är märkligt. Dom 4 LP-skivor jag har älskat mest köpte jag aldrig. Skivor ansågs dyrt redan på den tiden, så jag spelade in alla på band. Tur att det släpps Greatest Hits-skivor nu.
Trodde det var försent. Missade honom på Peace and Love för 3 år sen, missade honom återigen på Sonisphere-festivalen ifjol. Och tänkte att nu var det väl sista gången han kom till Sverige. Karln var ju för sjutton gammal för 20 år sen! Sen såg jag den underbara annonsen i kvällstidningen för några månader sen. "Alice Cooper till Grönan i sommar". Jag trodde knappt mina ögon. Ikväll är 25 års väntan över! Kan inte annat än skriva under med låten som fick mig att älska honom för alltid:
http://www.youtube.com/watch?v=BbT8n_ay4fM
"He´s back"
Tji, tji, tji, ha, ha ha!!!
Kommentarer
Trackback
